Surströmming och åska
Äntligen var det dags igen för surströmming hos mor och far! Man kan ju längta ihjäl sig när det var ett tag sedan sist. Och himmel så gott det var. Mätt och belåten efteråt.
Hundarna sköter sig fint i bilen och Ayla sover utan att bli åksjuk eller bli rädd. Skönt.
Minns Kiwifrukten då hon var liten...huvva stackars liten...hon kräktes inte men dreglande litervis och hackade tänder. Vi körde säkert hundratals mil för hennes skull och runt halvåret började det bli bättre.
Och nu....ja nu åker hon bil när som helst och hur som helst 😊
På väg hem till Lillträsk såg det jäkligt lurigt ut på himlen. Och jag kan lova er att det har varit dunder och brak här. Endast Kompis berörd av djuren.
Det där är nog hur man gör det själv lite grann tror jag. Reagerar man inte själv så blir djuren lugnare.
Mina hundar genom tiderna har alltid suttit med mig och räknat mellan blixt och smäll. Till och med tittat på fyrverkerier på nyårsafton. Så himla skönt när dom inte är rädda!
Nu ta tag i disken. Kram.
